Historia
Text från Svenska Älghundklubbens Rasstrategi För Jämthund
Äldsta anteckningar om jämthunden kommer från mitten av 1800-talet. Dessa hundar skall ha varit större och tyngre än dagens hundar men i övrigt rastypiska enligt dagens typ. Namnet Jämthund förekom ibland när hundarna beskrevs.
Vanligaste namnet på rasen under 1800-talet var annars kanske Björnhund, men i Norge benämndes den även som ”Storsjöhund”. Hunden användes dels för jakt på björn och älg men också som pälsdjur.
Rasvarianten Jämthund skildrades första gången 1894. Särskilt nämndes noslängd och ögonens form (placering). Varianten hade en bakbensvinkling som var mera böjd i knäleden än den mindre hunden. Mellanformer fanns det gott om eftersom gråhundar ofta blandades med jämthundar.
Innan Jämthundarna erkändes som egen ras rasade en mycket hätsk strid om det var en hund att satsa på. Inte minst från Svenska Kennelklubben var motståndet mycket hårt. För dagens jägare eller hundvänner i allmänhet är det svårt att fatta den lidelse som visades när det var fråga att införa något nytt. Några gråhundsfantaster deltog också i striden och menade att det fanns varken plats eller berättigande med ytterligare en älghundras.
Jämthunden godkändes som officiell ras 1946. Trots att erkännandet är av så färskt datum är jämthundsrasen lika gammal som jägarfolkens kolonisation av Norrland. Rasen tillhör det nordliga barrskogsbältets storvuxna jaktspetsar. Att det dröjde så länge innan jämthunden fick en egen standard berodde på att gråhund och jämthund länge dömdes som samma ras. Jämthundens helt dominerande användningsområde är älgjakt, även om den – särskilt förr – också användes vid jakt på björn och lo, liksom skogsfågel. Detta ställer stora krav på styrka och uthållighet.
Användningsområde
Jämthunden är en ståndhund som skall skälla ståndskall på vilt som stannar och försvarar sig. Den skall arbeta lugnt och klokt så att den lockar viltet att stanna så att hundföraren kan skjuta viltet på ståndskall i den såt som jagas.
Jämthunden är i första hand avlad till att jaga älg. Men kan även användas till jakt på Vildsvin, Björn, Grävling, Kronhjort och Lo. En tränad och injagad Jämthund över 4 år skall inte jaga annat vilt än ovanstående.
Jaktsätt
Sök efter vilt.
Söket bör vara stort (ca 10-25 minuter) och gå mestadels i trav i ett utmärkt tempo. (7-12 km/h). Hunden skall hålla en bra kontakt med föraren under söket. Hunden bör söka i den såt som jägaren vill jaga av. Hundar som inte har kontakt med föraren under sök är inte rastypiska. Stor uthållighet i sök i områden utan viltvittring önskas. En Jämthund skall söka vilt genom vindvittring och genom spårvittring. En injagad Jämthund skall under goda vittringsförhållanden kunna känna vilt i vind på 1 km avstånd. Hunden skall självmant kunna följa nattspår i flera km för att ta upp vilt.
Ställa i upptaget.
Det är önskvärt att hunden ställer djuren på upptagplatsen. Hundar med lugna upptag är rastypiska.
Förföljande
En jämthund skall förfölja viltet tyst för att försöka få stopp på viltet och etablera fast ståndskall. Skallgivning vid synkontakt av skenade vilt kan accepteras av unghundar men inte av äldre hundar. Skallgivning på endast luftvittring eller spår är inte rastypiskt och kan inte accepteras. Om förföljandet sker i bukter vilket innebär att viltet i stort sett är kvar på den egna marken så finns ingen övre gräns för förföljande. Men om viltet ”sträcker rakt ut” utan förnyat ståndskall så kan det ses som en fördel om hunden släpper och återkommer till föraren.
Ställande av flyende vilt.
Förmågan att ställa ett flyende vilt är en av jämthundens viktigaste egenskaper. Hundar som har en förmåga att ställa om ett djur fler gånger skall premieras.
Ståndskallsarbetet
Ståndarbetet skall vara lugnt och hunden skall visa självsäkerhet och pondus under ståndskallsarbetet. Inga ansatser till att angripa viltet får uppvisas. Hunden bör anpassa sitt ståndarbete till det vilt som den skäller på. Avståndet mellan hunden och viltet bör vara mellan 5 -15 meter på fast ståndskall. Det är önskvärt att hunden rör sig och byter position runt viltet under ståndskallsarbetet då det gör det lättare att få skottillfälle. Hundar som mestadels arbetar framför viltet är att föredra då viltet känner större trygghet när de har kontroll på hunden. Ståndfasta hundar önskas men det kan vara en fördel om hunden tar kontakt med föraren under ansmygningen då det ger jägaren möjlighet att följa med fram mot viltet under ståndskallet. Jämthundar skall inte bryta ståndskallet och pendla när föraren inte är under ansmygning mot ståndskallet. Ståndfasta hundar önskas. Vid gångstånd så bör hunden arbeta aktivt och försöka att komma in framför viltet och stoppa viltet så att det blir fast stånd. En Jämthund bör kunna arbeta med det vilt han får upp i minst 5 timmar. En Jämthund skall helst avbryta ståndskallsarbetet självmant efter mörkrets inbrott.
Skallets täthet och täckning.
En Jämthund bör skalla med minst 60 skall per minut utan längre uppehåll. Det skall vara lätt att smyga upp på ståndet genom att hunden avleder viltet genom sin skallgivning och genom att den rör sig och byter position.
Skallets hörbarhet.
En Jämthund skall ha ett klangfullt skall med hög ljudvolymen så att man får en bra hörbarhet. Hundar med hest skall eller hundar som skallar med högre (ljusare) toner är inte önskvärda.
Samarbete
Hunden kan uppvisa samarbete då ägaren är framme på ståndet genom att komma in och ta med föraren fram. Den kan även locka viltet till att anfalla och därmed ge föraren skottillfälle. Dessa båda beteende bör premieras. Hundar som presenterar många skottillfällen bör premieras. Hundar med ett överdrivet samarbete som pendlar mellan ståndskallet och föraren är ej önskvärda.
Lydnad
En Jämthund bör uppvisa lydnad så att den kan kallas in under sök och under ståndbete. För att kunna bibringa hunden dressyr så är det en fördel om hunden har en stabil och glad mentalitet.
Orienteringsförmåga
Då hundarna arbetar självständigt långt ut från sin förare så är orienteringsförmågan viktig för att man skall ha en effektiv jakt. Hundarna bör visa upp orienteringsförmåga under sök och efter avslutat arbete. Då skall de leta sig tillbaka till föraren. Hundar som uppvisar ett kontaktlöst beteende är inte önskvärda.
Arbetsförmåga
En vältränad Jämthund klarar av att jaga bra i fler dagar i sträck. Tassarna på en Jämthund skall hålla för allt normalt före. Hundar med svaga tassar är inte önskvärda. För att en hund skall vara en duglig jakthund så krävs mycket konditionsträning därför är träningsvilliga hundar att föredra.
Spårning
En Jämthund skall kunna spåra i lina. Spårningen skall ske lugnt och tyst. Hundar som inte är tysta under spårningen är inte rastypiska. Hunden skall uppvisa stor uthållighet och skall även ta an äldre spår på det vilt de är tränade på. Vindspårning är inte önskvärt.
Effektiv ålder En Jämthund är ofta jaktmogen från ca ett års ålder och om den hålls i god kondition så bör man kunna jaga med hunden till han är ca 10 år.